Att hantera ångest, till er nyblivna föräldrar
Det kan vara ångest kring rutiner, amning, andning, mat, utveckling och sjukdomar. Har vi goda rutiner som gör att våra barn mår bra och känner trygghet? Hur länge och hur mycket skall barnet få amma? När ska man börja med mat, hur stora kan bitarna vara och finns det inte en risk att barnet sätter i halsen? Ska barnet verkligen låta så där när det andas och andas barnet överhuvudtaget på natten, kanske bäst att gå in då och då och kontrollera läget? Utvecklas mitt barn som det ska, andra barn gör ju redan... Å vad är det där för märken på huden, hoppas inte bebisen har fått någon sjukdom.
Så, hur ska man då hantera dessa ångestladdade frågor? Det finns av förklarlinga skäl inga universallösningar eftersom alla barn är olika. Men en sak har jag lärt mig under Nils första nio månader på jordklotet, det är att det mesta ger sig av sig själv. I takt med att barnet känner av omgivningen och tar små mentala kliv framåt så löser de faktiskt det mesta helt själva när de är redo. Är barnet 8 månader men föredrar barnmatsburkar som det står 6 månader på? Ingen panik, bebisen kommer äta större bitar så småningom. Kom ihåg att de allra flesta vuxna är riktig mat och inte puré. Vilken mat som barnet kan äta kan variera. En del ammar länge andra en kortare tid. Tänk på att barn som ammar länge kan ligga lite efter i att äta större bitar mat eftersom de oftast inte börjat med den träningen lika tidigt, men det är ingen brådska. Skulle barnet sätta i halsen och hosta lite, låt det hosta så ska du se att det löser sig. Tänk efter själv, hur många gånger du har satt i halsen och inte tagit någon skada av det? Hostningar är den bästa medicinen mot en bit mat i halsen.
Ligger du sömnlös på nätterna och funderar om det kanske är för varmt hos lillen, tänk på vilken temperatur som du gillar och tycker är behaglig, ge samma temperatur åt barnet. Är du av den otroliga sorten som jag är kan man överväga att skaffa ett andningslarm. Men ligg då inte och fundera på om larmet verkigen funkar. Försök sova när barnet sover, en pigg förälder är en glad förälder.
Barn genomgår olika utvecklingsfaser, du kan läsa mer om det på 1177.se, så ta inte bakslag så hårt. barn utvecklar olika förmågor olika snabbt och i varierande föjd. Tänk så här, hur många vuxna som är fysiskt kapabla till det känner du som inte kan gå och prata? Så sluta jämföra barn!
Mitt råd är att försök att ta det lungt och låt barnet ta den tid det behöver för att utvecklas. Sedan är det naturligtvis inte fel att ge hjälp på traven om man kan. Men tänk också på att inte mardrömsgoogla så mycket, är du nyfiken kring rutiner, mat eller kanske bara orolig för några utslag, kolla in 1177.se eller hör av dig till din BVC-sköterska. Och framförallt försök att inte gå omkring med ångest hela tiden, det är i och för sig ett dåligt råd eftersom du säkert kommer gå omkring med det i alla fall.
Bra tips. Tack. :-)